På kvällen hade vi en grillkväll hemma hos Natalia. Vi grillade kött, spett med paprika och champinjoner, majskolvar och till det hade vi risotto. Sen till efterrätt på Sunitas födelsedag hade vi bakat en tårta med nutella frosting, hon blev jätteglad för vår present. Kvällen var jättemysig med massa skratt, prat om minnen, lekar och massa annat. Jag, Ana, Natalia, Jan, Ladina, Sunita, Nina, Lea och Julius sov all över hos Natalia den kvällen. Var en jättebra slut på vår sista kväll tillsammans.

 

På söndags morgon så började vi dagen med pannkaksfrukost, dagen hade anlätt. Dagen då Natalia skulle åka tillbaka till Mexico, känns så himla konstigt. Det känns som hon är på semester och kommer komma tillbaka om en vecka eller något, men tyvärr är det inte så. Vi alla åkte med Natalia och hennes bror Jan till flygplatsen för att säga hejdå. Det var massa tårar ifrån oss alla, var så himla jobbigt att säga hejdå. Jag är inte den personen som vanligtvis gråter, men idag gjorde jag det! Vi har kommit varandra så sjukt nära på detta år, vi vet inte vet när vi kommer synas nästa gång och det kommer aldrig att bli som det varit under detta år. Vi har gjort så mycket under detta år, de har varit som min familj under min tid här. Om man känner sig nere så gick man till dem, om man var glad gick man till dem, om någon annan var nere så hjälpte man dem! Vi alla har gått igenom svåra perioder, vi alla har lämnat vår trygga länder med familjer till ett främmande land. Vi har minnen som vi alltid kommer minnas, jag kommer aldrig att glömma er! Vi har har snackat om att vi ska åka till Grekland nästa sommar så jag hoppas det blev av. 

 

Efter den jobbiga säga hejdå så åkte vi som var kvar hem med tåget. Då får jag ett sms ifrån Ana, som säger att hon är ledsen och att hon inte hann säga hejdå ordentligt till Natalia. Då börjar jag grina igen på tåget och sen börja alla att grina. Dagen har gått upp och ner som en berg-o-dalbana. Ana åker hem imorgon bitti, hon frågade om jag ville följa med på en Red Sox match som sista sak vi skulle göra tillsammans. Så vi åkte till Fenway och såg på matchen, det var en bra match och nu mera intressant när man kunde reglerna hyfsat. Anas värdpappa hade köpt biljetterna till henne och det var grymma platser vi hade! Red Sox vann och efter matchen var klar så hade vi middag på UNOS, blev en kalkonsmörgås för mig. 

 

Efter det gick vi till mitt hus så Ana kunde säga hejdå till min värdfamilj. Man kommer nära sina vänner men även deras värdfamiljer! Sen var det dags för att säga hejdå till Ana, det blev mera tårar. Så himla jobbigt att säga hejdå... Nu är det ca 1 vecka till nästa hejdå då Lea åker hem. Jag trodde verkligen inte att det skulle vara så här jobbigt, men ska försöka tänka possitivt. Har fortfarande massa roliga saker inplanerade. 

Så det var min vecka, är så lycklig lottad att jag har vänner som dessa underbara tjejer!