I dag när jag var ute på min springtur i hettan så var jag jättetrött och tänkte nä nu får jag börja gå, jag klarar inte mer. På min vänster sida kommer då en gubbe joggande och han började jogga i mitt tempo och ha en liten konversation. Han frågade om jag plugga i Boston eller jobbade, han berättade att han är en pensionär och att han skulle tävla i ett lopp nu i helgen. Så vi sprang tillsammans en stund och medans vi sprang tillsammans tänkte jag inte ens på att jag var trött, utan jag sprang vidare utan problem. Han berättade om en special väg med skugga hela vägen så det var lättare att spinga där eftersom solen stekte idag! Sen skulle vi till två olika ställen så vi sa hejdå till varandra och sprang vidare ensama.

 

Detta skulle aldrig hända i Sverige, om någon skulle göra så skulle man tycka den personen var konstig och undra vad den ville. Men nu är jag van att allt och alla pratar med en här, vart du en går så kommer någon garanterat att prata med dig. Men i början var det väldigt ovant och konstigt, men nu är det jättevanligt och även jag börjar prata med människor som jag inte känner. Kommer nog göra det hemma i Sverige också och då kommer alla kolla på mig och tänka "Vad är fel på henne? Varför pratar hon med mig, vi känner inte varandra" Haha, jag skojar men det är en stor skillnad mellan amerikaner och svenskar. Men jag gillar faktiskt att de är så himla sociala!

 

Han är så himla grym!